Blog Image

Runsa

Aktuellt



Hem - Till startsida

Undersökning av norra borgvallen

Grävning Posted on Mon, June 26, 2017 22:17:51

Årets undersökningar på Runsa avser att datera tiden för
Runsas anläggande – när vallen byggs, de därpå följande nedbrännings- och påbyggnadsfaserna.
Viktiga frågor är om en eller flera lakuner, ödefaser kan utläsas
stratigrafiskt? Med en större serie 14C- prover frånbränt timmer,
finns betydligt bättre möjligheter att koppla samman de olika vallfaserna med verksamheterna
inne i borgen. Här avses närmast hallen, terrass I och Hargen, terrass III. Ett
annat syfte är att studera själva vall konstruktionen. Schaktet genom
borgvallen kommer även att beröra delar av en större boplatsyta som finns i
direktanslutning till vallen. Detta är ett område vi inte har någon kunskap om,
vi vet inte hur och till vad den användes.

När Runsa-projektet startade år 2010 utgick vi från att
Runsa Borg var från folkvandringstid, men i takt med att undersökningen
fortskridit kan denna tes ifrågasättas. Vi har ytterst få folkvandringstida
fynd – istället har vi fått en förskjutning till 500-talet, framför allt mitten
och slutet av århundradet. Den äldre Vendeltiden dominerar bland de daterbara
fynden. Detsamma gäller de hittills genomförda 14C dateringarna. Sammanfattningsvis:
Att säga att undersökningen av borgvallen är helt central för projektet är väl
närmast en underdrift. Den kan besvara frågan om när vallen anlades och hur
länge den använts, olika faser, eventuella ödeperioder. Dessutom, vallens arkitektur,
relation till och karaktär av den intilliggande boplatsen. Hur ska vi förstå
obrända djurben inne i borgvallen? Hur ser relationen mellan de olika
vallfaserna och verksamheten inne i borgen. Dessutom aktualiserar
undersökningen en alltför länge negligerad fråga: varför dessa ständiga nedbränningar
som efter en kort livstid för platsen upphör helt? Nedbrända vallar ser vi även
på s.k. vanliga ”fornborgar”, borgar utan inre boplatslager.

Undersökningen pågår mellan den 12 juni och 14 juli.



Fortsatta undersökningar av gravfältet RAÄ3

Grävning Posted on Tue, July 12, 2016 12:38:04

Vi återvände i år till det lilla gravfältet RAÄ 3 som ligger
vid borgbergets fot med syfte att studera den gravlagda populationen ur en rad
aspekter, inte minst hur gravarna förhåller sig tidsmässigt till verksamheten
uppe på höjdbosättningen – på Runsaborg. Tre resta stenar – ”de tre bröderna” och en fyndtom
stensättning undersöktes. Vid två av de resta stenarna återfanns brända ben
efter begravning. I båda fallen handlar det om en vuxen individ mellan 20-27 år.
Även ben av häst, nöt, får/get och hund förekom. Vid en av de resta stenarna
påträffades en remlöpare i brons med ett unikt utförande i form av två
motställda ansikten och ett rektangulärt bältesbeslag (se tidigare redogörelser).
Fynden dateras till första hälften–mitten av 500-talet e.Kr.

Den undersökta anläggningen A2 i förgrunden. I bakgrunden högen A3. Foto från norr av Lisa Widegren Lundin.

I år har vi undersökt stensättningen A2, en flack c:a 8
meter i diameter stor lämning som var anlagd på en mindre terrass. Som framgår
av planen ligger A2 strax norr om högen A3. Vår undersökning innebar flera
överraskningar och oväntade strukturer.

Stenpackningen som framkom visade sig vara placerad i den
östra delen av stensättningen under en lermantel och ett täckande lager med
fynd av djurben, bränd lera, vävtyngdsfragment, skärvsten samt smidesslagg. Stenpackningen var påtagligt förskjuten i förhållande till anläggningens
mittpunkt. Stenpackningen var enskiktad med en närmast hexagonal form, c:a
3×3,2 meter stor och gravskicket utgjordes av ett brandlager med en urna nedsatt
i en grop. Brandlagret innehöll en förvånansvärt stor mängd brända ben. Fynden
bestod av två gjutna bronspärlor samt ett tjugotal glassflusspärlor, flertalet
röda, en hel del kraftigt eldpåverkade samt enstaka mindre nitar och små
nithuvuden (som platta häftstift) med korta stift.

Stenpackningen framrensad. I bakgrunden syns delar av terrasskanten. Foto från väster av Lisa Widegren Lundin

Lagret med skärvsten och fynd som täckte gravens
stenpackning fortsatte utanför och även under stensättningen. Innan vi
fortsätter med redogörelsen måste vi nämna att terrassen och graven ligger på
lite över 11 m ö h. Den planare ytan innanför terrasskanten är dessutom
ytmässigt begränsad – uppskattningsvis c:a 15×15 meter. I kanterna av ytan
finns även större och mindre block. De topografiska och naturgeografiska
förhållandena talar alltså helt mot att det rör sig om en ”boplats”, en plats
där människor bott. ”Aktivitetsyta” är en variant men är lika diffus i att
karaktärisera terrassen under A2 som begreppet ”boplats” är. Vi vill snarare i dagsläget tolka lagret som
delar av, och ett resultat av, en i tid längre pågående begravningsritual. En
ritual som genererat ”boplatsliknande” lämningar men som saknar i det närmaste
det för boplatser så vanliga hushållsavfallen som keramik och brända ben. Djurbensmaterialet
består i stället nästan uteslutande av obrända djurben.

Under lagret med skärvsten och fynd återfanns ett slags
tramplager som omgav stora delar av stenpackningen och täcker delar av
terrassen. Lagret bestod framförallt av söndertrampad skärvsten och 6 stycken härdar
påträffades i detta lager. Under tramplagret framkom en minst 2 m i d och 0,6 m
djup härdgrop.

Den stora härdgropen innan stenpackningen undersökts. Foto från nordväst av Olle Södergren.

Karoliina Eriksson undersöker den stora härdgropen. Foto från öster av Michael Olausson

Undersökningens praktfynd – en fågelfibula i brons låg strax
utanför kantkedjan på stensättningen och på ovan nämnda tramplager. Fibulan (spännet)
i form av en hukande rovfågel (örn) är tre cm lång och är av den mer kända
fågelfibula- typen, felaktigt kallad ”Vendelkråka”. Det är inte en kråka eller
korp och har troligen inte sitt ursprung i Vendel. Som synes skiljer den sig
helt från den unika fågelfibula vi fann i höstas i smedjan uppe på borgberget.
Ytskicket med ornamentiken är mycket sprött och känsligt och fibulan är nu inne
för konservering. Runsa- fibulan liknar de båda från Lovö och den från Vreta
klosters socken i Östergötland. Som smycke är det ovanligt och uppträder
huvudsakligen i kvinnogravar, i enstaka fall i boplatssammanhang under en
begränsad tidsperiod under äldre Vendeltid. Kan fågelfibulan knytas samman med
den undersökta graven som av döma av fynden representerar en kvinna, trots att
den placerats utanför kantkedjan? Vi anser att så är fallet. Detta är inget man
råkar tappa! Fler liknande exempel med fynd utanför själva graven/stenpackningen
borde uppmärksammas. Lovö-fibulorna har av Bo Petré daterats till senast mitten
av 500-talet e.Kr.

Fågelfibulan. Foto av Lisa Widegren Lundin.

Delar av ornamentiken kan skönjas. Foto av Camilla Hällbrink, konservator.

Avslutningsvis kan vi slå fast att gravfältet RAÄ 3 är
samtida med höjdbosättningen uppe på berget!



Runsafågeln

Grävning Posted on Sun, October 18, 2015 11:26:18

När man minst anar det
eller att man ens har övervägt troliga resultat, ramlar man bokstavligt talat
på fantastiska saker, Nåja, allt är relativt men det är det oväntade som gör
det! Det började synnerligen handfast med att vi lade igen och restaurerade
terrassen och schaktet. Av bara farten kunde vi även schakta upp en mindre yta
utanför terrassen. Meningen var att vi skulle avgränsa ett kulturlager som
finns utanför terrass III, hargen. Detta skrev vi om tidigare här på bloggen
och även om lämningarna av ässjor och ett stort antal järnföremål.

I en grop med oklar
funktion som ingår i smedjans avgränsning låg en 3 cm stor fågelfibula i brons
utan ornamentik. Utformningen av kropp och vingar är plastisk, något som är
ovanligt. Till skillnad från de så kallade ”Vendelkråkorna” som oftast har en
mer eller mindre platt yta, en hukande kroppshållning, markerade lår och klor,
saknar Runsafågeln dessa kännetecken. Istället är kroppen närmast rak, endast
huvudet är inböjt mot kroppen. Huvudets utformning, pekar mot att vi har att
göra med ett utförande med inslag av stil I och stil II. En
försiktigt hållen datering utan närmare paralleller och innan spännets
kulturhistoriska proveniens har kunnat ringas in, pekar mot första hälften och
fram mot mitten av 500-talet e. Kr. Vissa likheter finns med enstaka
anglosaxiska sköldbeslag från Kent vad gäller vingens placering. Huvudets
utformning uppvisar flera likheter med föremål i form av en örn från bla
Alamanniskt område i södra Tyskland, Baden-Würtenberg och Bayern. Det finns
alltså fortfarande mycket att arbeta med och reda ut.

Foto: Camilla Hällbrink, konservator



En smedja i anslutning till hargen

Grävning Posted on Sun, September 13, 2015 13:06:23

I samband med att vi lade igen och återställde hargen,
terrass III, tog vi upp ett mindre schakt intill och nordost om terrasskanten.
Syftet var att se om kulturlagret vi observerat på terrassens norra sida även
fanns här. Det redan konstaterade lagret gick delvis in under en del större stenar och block i
terrassen och vi vill ta reda på hur långt utanför terrass detta lager sträcker sig. Att terrassen byggs ut i etapper kunde vi konstatera i somras och nu har vi även fått en avgränsning på lagret.

I det nämnda lagret har vi gjort fynd
av smidesslagg och flera järnföremål inom en 3×2 meter stor yta intill
terrasskanten. Vidare hittade vi snart flera ässjor, uppbyggda av småsten med
bottenskållor liksom en bit ämnesjärn. Vi fortsätter i veckan som kommer med
att avsluta undersökningen. Troligen finns ytterligare en ässja inom ytan som
är väldigt tydligt avgränsad utåt i form av en fördjupning/skärning i
moränbacken och att man satt halvstora stenar i en linje runt smidesytan vid
övergången till morän.

Av fynden kan nämnas ett trapetsoidformat föremål med en ögla,
”fiskstjärtsliknande” och ett med hullingar eller hakar försett pilspetsliknande
föremål. Den är dock alldeles för lätt och saknar fästanordning för att kunna
fungera som en pilspets, något som framgår av bilden. Men vad är det för något?
Vi återkommer nästa helg med en resumé.

På återhörande!



Sommarens sista fältvecka

Grävning Posted on Mon, July 06, 2015 21:16:02

Nu har vi grävt klart för den här omgången!

Fyndet av remdelaren i brons med två motställda ansikten som
vi skrev om i förra veckan, visade sig vara ett mycket ovanligt fynd i sitt
slag. Inte minst ansiktenas utformning med de utpräglade hjälmdetaljerna som ögonbågar
och nässkydd, har lett till diskussioner och flera förslag kring referenser och
datering. Intressant är den dubbla figuren, ”tvillingar” som ger associationer
till dubbelgudar och romarnas dioskurer. Fyndet gjordes i en grop med ett
brandlager vid en av två tätt ställda resta stenar – två ”bröder”. Både
remdelare och det rektangulära bältesbeslaget i brons hade inga spår av brand
och måste ha lagts ned efter själva likbränningen. Vi daterar fynden till äldre
Vendeltid – andra hälften av 500-talet e.Kr.

Knappt två meter söder om ”bröderna”,
står en tredje sten som vid undersökning förra veckan visade sig vara helt tom.

Som framgått av tidigare redogörelse reste vi upp de båda stenarna, den tredje stod dock upp rakt och prydligt. Vi återkommer längre fram med fler rapporter när fynden är konserverade och de brända benen är osteologiskt bestämda.


I bakgrunden kan det stora gravfältet med skeppssättningarna skymtas.

Sist men inte minst ett STORT tack till alla som hjälp till i år!!!

Foton: Lisa Widegren Lundin/Andrea Jäderlund



Resta stenar och stensättning

Grävning Posted on Tue, June 23, 2015 20:24:54

Veckan startade med en nödvändig röjning och gallring på
stora delar av gravfältet RAÄ 3 nedanför borgberget. Fler anläggningar kom fram
ur den borttagna grönskan, som flera resta stenar. De står som på rad från söder
mot norr och fram mot gravfältets största stensättning som är ca 12 meter i
diameter. Två resta stenar och en mindre rund stensättning berörs av undersökningen.

Den runda stensättningen är en märklig konstruktion som består av en kantkedja och en inre fyllning av
lera och morängrus. Snarlika har tidigare undersökts på det s.k.
Ekebogravfältet i Hammarby socken i centrala Upplands Väsby.

Bättre utfall har det blivit vid de dubbla resta stenarna i
gravfältets södra del. Den större av dessa restes upp idag med benäget bistånd
och hjälp från Hubert Ankarcrona. Ett litet brandlager i en grop intill och
öster om den stora stenen visade sig innehålla bland annat ett
rektangulärt bältesbeslag av brons samt en remdel med två frånställda ansikten
– Runsas ”Janus”? Även denna i brons. Inget av föremålen har legat på
brandbålet utan lagts dit därefter. Fynden daterar vi till äldre Vendeltid,
senare delen av 500-talet. De svarar därmed kronologiskt väl mot de tidig
Vendeltida fynden från exempelvis Hargen, Terrass III.

Foto: Lisa Widegren Lundin



Terrass III är klar, eller så gott som…

Grävning Posted on Mon, June 15, 2015 21:49:41

Som planerat blev vi färdiga med Hargen, terrass III under
veckan. ”Färdig”, är dock ett relativt begrepp i sammanhanget då vi vet att de
inre stolpraderna vi skrev om förra veckan uppenbarligen fortsätter söderut och
utanför schaktkanten. Man kan hursomhelst konstatera att de tjocka och fyndrika
kulturlagren avtar betydligt i denna riktning. Vi står även med en okänd
utbredning av kulturlager och enstaka anläggningar som finns i direktanslutning
och norr om terrassen. Ett påtagligt fyndrikt lager finns här med bla glas, en
pärla, två glättstenar samt olika järnföremål. Den rika förekomsten av obrända
djurben på själva terrassen har vi inte kunnat se i detta område.

Vid genomgrävning av själva terrassen fanns två gropar, samt
en större härd som vi kan knyta till själva anläggningsfasen av Hargen. Ett
mycket ovanligt fynd i form av en intakt vävtyngd av bergart fanns i en av
groparna. Vi har även kunnat slå fast att själva terrasspackningen med mycket
stora stenar och block, har byggts ut i etappar, något man kan se i det att de
lagts på ett äldre kulturlager.

Under kommande vecka, midsommarveckan, startar vi på måndag
med att undersöka några mindre gravar på det lilla gravfältet RAÄ 3 som ligger vid borgbergets fot där uppfarten
till berget börjar.

Foton: Lisa Widegren Lundin



Första veckan 2015

Grävning Posted on Sun, June 07, 2015 15:22:36

Det blev en blöt start med hällregn som vi bara hade att
vänta ut. Den första veckan har helt ägnats åt att avsluta undersökningen av
Hargen, terrass III. Schaktkanten längst i söder rensades fram och en
långsektion ritades. Här fanns en svårdefinierad stenansamling som vi uppfattat
som en form av slutmarkering av hargen in mot borgområdet. Det som förvirrar är
att de stolphålsrader vi undersökte förra året fortsatte söderut i
schaktkanten. Vi har alltså inget slut på denna märkliga konstruktion, ett
slags ”propyléer” i Runsatappning. Här fanns inte bara ett utan tre stolphål
som avlöst varandra (se bild nedan). Några ”syskon” fanns dock inte på andra sidan, det
blev ingen stolpbocksvariant.

Fyndtomheten i kulturlagren indikerar att det
är här vi har slutet på verksamheten på terrass III. I stolphålen fanns precis
som vi kunde observera förra året, ganska gott om obrända djurben. En
knacksten/löpare låg i den övre delen av kulturlagret i schaktvägen.
Totalt har vi nu drygt 50 stenartefakter från terrass III varav 12
knackstenar/löpare. Resten är slipstenar, brynen och malstenar i olika
utföranden. Värt att notera är att exempelvis knackstenarna är intakta och
fullt användbara, inget kasserat utan snarare deponerade brukbara verktyg.

I övrigt har vi ägnat oss åt att undersöka mindre rester av
kulturlager samt i områdena med markeringarna efter metalldetekteringen.

För första gången sedan projektet startade för fem år sedan,
drabbades vi av plundrare under veckan. Som tur var hade de endast grävt en
djup grop på terrassen och därefter lagt tillbaka presseningen! Trist!

Under kommande vecka kommer själva terrasspackningen att
undersökas.

Foto. Lisa Widegren Lundin



Next »