Årets undersökningar på Runsa avser att datera tiden för
Runsas anläggande – när vallen byggs, de därpå följande nedbrännings- och påbyggnadsfaserna.
Viktiga frågor är om en eller flera lakuner, ödefaser kan utläsas
stratigrafiskt? Med en större serie 14C- prover frånbränt timmer,
finns betydligt bättre möjligheter att koppla samman de olika vallfaserna med verksamheterna
inne i borgen. Här avses närmast hallen, terrass I och Hargen, terrass III. Ett
annat syfte är att studera själva vall konstruktionen. Schaktet genom
borgvallen kommer även att beröra delar av en större boplatsyta som finns i
direktanslutning till vallen. Detta är ett område vi inte har någon kunskap om,
vi vet inte hur och till vad den användes.

När Runsa-projektet startade år 2010 utgick vi från att
Runsa Borg var från folkvandringstid, men i takt med att undersökningen
fortskridit kan denna tes ifrågasättas. Vi har ytterst få folkvandringstida
fynd – istället har vi fått en förskjutning till 500-talet, framför allt mitten
och slutet av århundradet. Den äldre Vendeltiden dominerar bland de daterbara
fynden. Detsamma gäller de hittills genomförda 14C dateringarna. Sammanfattningsvis:
Att säga att undersökningen av borgvallen är helt central för projektet är väl
närmast en underdrift. Den kan besvara frågan om när vallen anlades och hur
länge den använts, olika faser, eventuella ödeperioder. Dessutom, vallens arkitektur,
relation till och karaktär av den intilliggande boplatsen. Hur ska vi förstå
obrända djurben inne i borgvallen? Hur ser relationen mellan de olika
vallfaserna och verksamheten inne i borgen. Dessutom aktualiserar
undersökningen en alltför länge negligerad fråga: varför dessa ständiga nedbränningar
som efter en kort livstid för platsen upphör helt? Nedbrända vallar ser vi även
på s.k. vanliga ”fornborgar”, borgar utan inre boplatslager.

Undersökningen pågår mellan den 12 juni och 14 juli.