Undersökningarna vid Runsa är nu avslutade för i år. Vår
avsikt var att kunna avsluta Runsas harg, terrass III och det lyckades nästan.

Sist vi skrev på denna sida berättade vi om ett orangefärgat lager som täckte
en stor del av terrassen. Lagret var helt fyndtomt. Under detta vidtog ett
sotlager med inslag av skärvsten och generellt med mycket få fynd av obrända
och brända ben – ingenting annat. I lagret låg ett flertal härdar och enstaka
härdgropar som överlag låg ganska tätt. Sotlagret och härdarna koncentrerades
till terrassens centrala och västra del. Bland dessa fanns en säregen
härdanläggning. Den var uppbyggd av en större samt ett par mindra
flata hällar som var hårt brända. Hällarna omgavs av en mindre stenpackning
samt var lagda på flera mindre starkt skärviga och skörbrända stenar. I
anläggningen påträffades för ovanlighetens skull delar av en mindre fårskalle
med ett tydligt slaktspår i skallens längdriktning. Som bilden visar tangerar
och delvis skär två yngre stolphål hällhärdens södra respektive norra delar.

Denna hällhärd är för övrigt den äldsta av sammanlagt tre
med snarlik uppbyggnad. Alla är lokaliserade till terrassens centrala del. De
yngre placerades dock mer ”centrerade” till terrassens mittaxel.

En annan säregen anläggning som låg omgiven av, och på
sotlagret var en dm tjock oval ”kaka” av packad sand och enstaka
småstenar. Den innehöll brända ben av olika djurslag. I övrigt, ett helt
fyndtomt lager men uppenbarligen ett resultat av det myckna eldandet i härdar
ofta direkt på berghällen. Eldandet måste ses som en initiation och invigning
av platsen som föregår byggandet av själva terrassen. Ett stort antal småhärdar
finns även i de yngre lagren.

Kvar till nästa år är att undersöka själva terrasspackningen
samt att klargöra var och hur terrassen, hargen avslutas i söder. Komna så här
långt kan en verksamhet tecknas på hargen var man efter en inledande och sparsmakad,
närmast asketisk fas, som stängts, täcks av ett lerlager, övergått i en två, tre
faser av ”överdåd”. I ett yngre skede täcks en mindre del av kulturlager med
ett lerskikt. Med överdåd menas en stor mängd offrade och konsumerade djur, en
förhållandevis stor mängd säd som vete men framför allt korn i stolphål och,
ett rikt och varierat fyndmaterial. Det är dock svårt att tolka detta utifrån
en funktionalistisk aspekt, att se fynden som utslag av olika hantverk på
terrassen eller som basala hushållsgöromål som bedrivits här. Snarare
representerar fyndbilden en slags komprimerad världsbild och uttryck för en
världsordning där man velat framhålla en rad aspekter centrala för människorna,
för det Runsa representerade och samfundet i stort. Föremål har spritts,
”strösslats” över ytan; pärlor, glasfragment, söljor, bältesbeslag, nålar,
spelpjäser, en komplett fiskekrok, en kam i ett stycke samt flera kamfragment, knivar
och andra järnföremål, keramik samt inte minst en stor mängd brynen,
slipstenar, knackstenar och enstaka malstenar. Spåren och uttrycken på Runsas
harg har flera likheter med exempelvis lunden vid Lunda utanför Strängnäs och
med kultplatsen på Helgö, foundation IV.

Hargen, terrass III ligger i direktanslutning till hallhuset
som ligger något högre i terrängen i öster. I väster avgränsas terrassen av det
sk utsiktsberget som höjer sig ovan hargen och innebar en alldeles utmärkt
åskådarplats.

Föremål som skulle kunna knytas till olika gudar, deras
attribut, är en miniatyrhammre av järn samt en närmast trekantig amulett, även
den av järn. Den stora mängden deponerade djurben, säden liksom delar av
förkolnade brödbitar, rotknölar av brudbröd respresenterar olika aspekter av
frukbarhetskult.

Enstaka delar av bottenskållor från järnsmide men inget
smide på platsen kunde konstateras, inte heller vävning trots flera större och
mindre delar av vävtyngder sprida över ytan. Däremot kan spåren av benhantverk
i form av ett stort antal mindre benplattor som pekar på kamtillverkning samt
flera råämnen av metacarpusben från nöt, indikera att man under hargens yngre
fas bedrivit hantverket på platsen.

Fynd som kan dateras, hör till hargens yngre faser och
ligger i sen folkvandringstid – tidig Vendeltid, 500 till ca 600 e.Kr. Vi har
lämnat in flera kolprover från sotlagret, bottenlagret och återkommer senare
med resultaten av dessa. Detsamma gäller resultaten av proverna från hamnen
tagna i stolphål och härdar, något vi redogjort för i tidigare rapport.

På återseende!