Runsagrävningen avslutad – den tomma veckan

Terrass III – en harg!

Den 4:e juli avslutades denna etapp, dock inte årets
undersökningar av på Runsa. Vår förhoppning var att terrassen skulle vara
färdigundersökt. Så blev nu inte fallet. Vad som återstår är ett mörkt sotrikt
bottenlager som täcker större delen av terrassens yta. I lagret finns enstaka
spridda härdar. Stolphålen vi undersökt tycks inte höra till denna
”initiationfas” utan till efterföljande skede, då man täckte sotlagret med ett
lager med lera som färgats orange av värmen. Delar av sotlagret undersöktes och
det innehåller i princip endast obrända djurben, i mindre utsträckning brända.

I övrigt var det en ganska så fyndtom arbetsvecka. Det
orangefärgade lerlagret var tomt. I ett begränsat avsnitt framkom i övergången
mellan leran och det underliggande sotlagret brända tunna pinnar som låg kors
och tvärs. De brända pinnarna representerar troligen en del av den avsiktliga
avbränningen – ”initiationen”, snarare än rester av en konstruktion.
Vedartsbestämningarna återstår att göra. Bilden ovan visar det rödbrända lagret och bilden nedan visar samma område där pinnarna framträdde under det röda lagret.

I övrigt kom de nya fynden i en smal korridor
mellan terrassens västra begränsning och ”utsiktsberget”, det bergsavsnitt som
inte enbart utgör en gräns för ”hargen” utan fungerar även som en utmärkt
”åskådarplats”. Här fans en liten härd med en lerplatta och fynd av
vävtyngdsfragment och en mindre depå med förkolnade sädeskorn.

Vår preliminära tolkning är att terrass III är en harg, en
kultplats intill och i direktanslutning till den stora hallbyggnaden.
Stolphålen i två parallella rader, har vi idag svårt att tolka som rester av en
byggnad. Varför skulle de i så fall vara så tätt ställda och samtidigt bara
finnas på terrassens södra halva? Mycket återstår att göra här men man skulle
kunna se stolphålen som representerar ett par generationer, omstolpningar, mera
som spår av en ”pelargång” utan tak än som en faktisk byggnad. Fyndbilden
styrker denna tolkning. Stora mängder djurben, både spritt i lager och i
särskilda koncentrationer på olika nivåer, och inte minst, i olika
anläggningar. Här kan nämnas alla de små ”engångshärdarna”, flertalet stolphål
och i en större skärvstenssamling.

Vad med miniatyrhammaren? Vi skrev om detta fynd för några
veckor sedan och därefter har flera kommenterat fyndet; både pro et contra.
Flera har påtalat vår bristande kunskap i introduktionen av guden Tor och hans
attribut, religionsvetare liksom arkeologer. Frågan är vad man säger om
veckonamnet och flera ortnamn med gudens namn och deras ålder. Avbildningar av
Oden, Tyr mfl gudar på brakteater har nämnts men Tor är ganska undflyende. Vi
tycks sakna en god kronologi för torshammare överlag, fynd som görs i
gravsammanhang. De välbekanta och totalt dominerande från vikingatid ligger som
en våt mental yllefilt över oss. De
tveksamma har kallat fyndet för en hästskosöm, det gjorde jag själv när fyndet
dök upp men jag insåg snart att det inte kunde vara en dylik. Vi kan ta bort
namnet ”Tor” före ”hammare” men en hästskosöm är det inte. Hade vi grävt inom en bytomt eller en
annan plats med en längre kontinuitet än vad Runsa kan uppvisa hade det varit
ett rimligt antagande. Men det finns inget sådant uppe på Runsaberget! Vi
saknar alla spår av yngre järnålder-medeltid där uppe.
Packningen täcktes under matjorden av kulturlager och det finns inga som helst
tecken på att man någon gång skulle ha ”brutit upp” skärvstenspackningen och
planterat en hästskosöm!

Jag tror som flera andra att vi måste söka etablera en
kronologi för dessa miniatyrhammare ”Torshammare” och bedriva en diskussion med
religionsvetare och ortnamnsforskare.

Vid tidigare grävning hittades ett föremål/redskap i horn där funktionen inte har kunnat fastställas. I år hittades ett liknande föremål men som är halverat.

Återstoden av hargen – terrass III kommer att undersökas
under början av hösten. Vi återkommer med nyheter. På återhörande!

Lodfoto: Stefan Östlund